Sista slaget väntar över åsen genom dal Fåglar för ett budskap över byn Samla här som står sig stark av mannafolk i tal Må siste man ta fanan ner från skyn Hedra män som spillt sitt blod och aldrig vänt sig om Som vandrat över fälten, över ås Trampat över liken, färgat himlen med sitt hat Onda män från fjärran ska förgås Bröders blod befläckar deras händer, deras själ Minner om de slag i fjärran ljöd Ondskan vilar tungt i jord då stjärnor hålls i sken Brinner för att värma liv i död Månen följer tysta steg över man och kvinna, barn I unga kroppar brinner ivern stor Ett sista tal till fäders tröst hörs skalders rim och sång Att aldrig svika kraft i hand, vår bror När rädslan är begraven och när styrkan funnit råd Vid fälten över åsen hjältar stå Fast vinden piskar, skär i sköld när kyla biter stål Ska ropen skalla, tunga framåt gå Bröders blod befläckar deras händer, deras själ Minner om de slag i fjärran ljöd Ondskan vilar tungt i jord då stjärnor hålls i sken Brinner för att värma liv i död När bröder faller illa och ser sin broders liv i jord är det svårt att vända rygg, släppa tag När ropen blir till viskning lever minnet av dem kvar Tappra våra bröder till sista slag Bröders blod befläckar deras händer, deras själ Minner om de slag i fjärran ljöd Ondskan vilar tungt i jord då stjärnor hålls i sken Brinner för att värma liv i död Bröders blod befläckar deras händer, deras själ Minner om de slag i fjärran ljöd Ondskan vilar tungt i jord då stjärnor hålls i sken Brinner för att värma liv i död