Så plötsligt sprack himlen upp och för en sekund var allt som kallas gråväder som bortblåst. Masten stod fastfrusen i det ljumma kölvattnet och bildade ett torn mot det som jag är rädd för kallas heligt. En mild bris svepte in över däck – en hägring från ett hemland som jag inte visste fanns. Till minne av Anna-Lisa Persson (1915-2015)