Inte ville Blacken stå på stall, Sadelen av marmorstenar utan skulle stå på förgyllt pall Han rinner i silke guldtömmar Inte ville Blacken i spiltan stå, Sadelen av marmorstenar utan förgyllt täcke skulle vara därpå Han rinner i silke guldtömmar Konungen skulle åt Norge draga Sadelen av marmorstenar Blacken ville med honom fara Han rinner i silke guldtömmar Konungen reste till Island Sadelen av marmorstenar Blacken la sig i sundet och samm Han rinner i silke guldtömmar Femton mil han hade till land Sadelen av marmorstenar brune bloden efter honom rann Han rinner i silke guldtömmar Konungen vaknar i högan loft: Sadelen av marmorstenar "Nu hörer jag ljudet efter min black" Han rinner i silke guldtömmar Konungen går för högan lofts bro, Sadelen av marmorstenar med ångerfullt hjärta och sorgefullt mod Han rinner i silke guldtömmar "Visste jag det spordes till ting, Sadelen av marmorstenar jag låte vist för Blacken ringa Han rinner i silke guldtömmar Visste jag det spordes så vida, Sadelen av marmorstenar jag låte honom i silke svepa" Han rinner i silke guldtömmar