då en gång för länge sedan en ugn flicka sjöng om kärleken hon var naiv ibland helt i det blå och vissa sånger var omöjliga att förstå hon sökte sanningen och det fanns dagar då hon var nära den då hon visste att hon var född till att skriva sånger det fanns en blekt blondin och åkte fort som fan i en limousine långt bort högt upp bland molnen tog vägen s*ut men hon var glad att kliva av för hon var åksjuk den längsta vandringen är den som leder hem igen jag vet för jag har gått den vägen många gånger och medan jag står här och medan jag står här och väntar på att hon ska komma tillbaks jag sjunger något gammalt jag härmar någon annan och längtar att hon ska komma tillbaks hon är ansvarslöst fri jag är tryggheten hon vilar i det är en oberäknelig älvas dans jag vet aldrig var hon för mig någonstans om hon ger sig av bara denna fyrkantiga människa kvar jag kan aldrig skriva några sånger