Emil Jensen - Blod lyrics

Eller hur, vem kan döma mig När det gör mig så gott? Drog mig ur för att gömma mig Ett nervöst genombrott En fåtölj på verandan Och en vevgrammofon Slog mig ner och höll andan Allra längst hemifrån Men du igen, jag som skulle vara så sval Jag som skulle vara ett skal Nu igen, skulle ge mig själv en chans Skulle hålla lång distans Kom igen, det är redan rent försent Du har gått mig i blodet igen Varje dag skaver av en bit Av vad jag skulle vara Svalnar av, gör mig kall och vit Inget mer jag vill ha Slarvade fram gamla minnen Från ett liv långt innan oss Hörde vilse i tolfte timmen Vaknade om, slet mig loss För du igen, jag som skulle vara så fri Vara den som skiter i Nu igen, aldrig vara den som gav Jag som skulle stänga av Där igen, skulle aldrig vända mig Skulle aldrig hända mig Så kom, kom igen Det är redan rent försent Du har gått mig i blodet igen Och du igen, jag som skulle vara ett skal Jag som skulle vara så sval Nu igen, skulle ge mig själv en chans Skulle hålla lång distans Där igen, skulle råda evig fred Skulle vara min egen smed Så kom, kom igen Det är redan rent försent Du har gått mig i blodet