Elvira Madigan - Svartkonst & Tusenskrnor lyrics

N?r skymningen Faller anl?nder Han F?r att sk?rda frukt jag l?tit gro i Hans namn En m?nniska vit och blek som elfenben P? ett altare skuret ut ur stenen H?rd och kall ur Bergets kam Som en sista G?va till gunst f?r Hans famn "L?t mig se l?t mig k?nna Din hand i min Med klor som sk?r djupt i mitt skinn" Vad det r?tt v?g att ta? Nu n?r s*utet ?r h?r Pl?tsligt tvekar jag - N?r jag slits is?r M?tet ?r det f?rsta i sitt slag Och fr?n och med morgondagen Skall jag leva f?r Hans synd Men n?r k?pan Han faller till marken Ser jag kvinnan framf?r mig Jag l?tit dr?pa s? grymt... ...Hon ser p? mig och ler Den fauna jag kl?tt Hennes nakna kropp med H?nger ?nnu fr?n Hennes h?r Och axlar ner p? Hennes bara ben Hon ser p? mig och ?ppnar sen K?ften sin likt ett rovdjur t?rstar efter Livets Vin Av alla synder jag beg?tt Var aldrig n?gon lika grym som den h?r F?r sent f?rst?r jag att jag sj?lv nu fallit offer f?r min Tro Jag trodde mig ha - Jag trodde mig f?rst? Den svartkonst jag s?r