En svunnen Dröm - Vidöppna ögon I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall Sliter Tystnaden isär I Hans Kristna själ... ...Gror Begär Ett Spel för Två men Han är ensam här Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ I bitter Ensamhet önskar Greven sig Sällskap för Tidsfördriv Om så med Djävulen själv! ...Och se som Gudasänd, en Främling anländer Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se... Med Redskap i sin Hand För varje kast, för var gång Då tärningarna falled ljudlöst till bords Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar Så länge spelet skrider Vidare Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där Forna Minnen ligger Djupt i Jord Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna Bort från tjänstefolks gemak Och bort från Arvet Greven bär Likt en pil igenom Glömskans Frukt Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt! Han ser på Mannen framför sig På vars haka är det enda som syns Händer klädda i handskar Som för att dölja allt vad Han är Greven vinner spel efter spel Och när sen Gryning Nalkas Reser sig Främlingen opp och från Hans hand Faller Guld - Tvunnet i Länkar Som pant för Grevens själ Då Djävulen kom till Engsö Igen