Jag har fått en saxofon av en släkting som e' stor, som en husvagn Jag gick hem och skulle se om jag kunde spela på saxofonen Och jag blåste som en tjur, men det hände ingenting Så jag rynkade på mina ögonbryn Då så hände det som så, jag fick fram två toner Och jag kom ju nästan i extas Och jag blåste på som fan, hela natten hela dan, allt på saxen Då kom grannarna upp och frågade om jag hade gallsten Då blev jag så jävla arg, så jag tog min saxofon Och slängde den i väggen med ett brak Sen så sprang jag iväg till min släktings kåk För att ge honom en jävla omgång Och han sprang som en idiot allt på sin stora fot För han hade förlorat den andra i kriget Han var vältränad han, så han hann liksom undan Och jag kom efter och började att flåsa Åh, saxofonen E' de lättaste inschtromentet, ja Då så gick jag hem igen och tog fram min saxofon och börja tuta Då så hördes det ett brak ifrån dörren till min lägenhet utanför Jag gick dit och öppnade och fick se uppretade grannar Som stod där med varsin stor knölpåk Och dom rusade in och dom började slå mig i skallen Så jag fann för gott att retirera en liten bit Och jag sprang som en idiot, där på min stora fot För den andra hade fastnat i saxofonen Och jag sprang som själve fan, över stock och över sten Grannarna dom flåsade mig i nacken Åh, saxofonen E' de lättaste inschtromentet, ja Jadå!