Se det r vackert utanfr snflingor faller ner och dr faller lika ltt som mina ord faller nr jag ser dej Jag tycker inte om dig nnu en viskning saknar ord nnu ett fr i frusen jord alltid detta vemod av sanningen varfr annars tveka Kanske fr minnenas skull kanske fr krleks skull kanske fr den kyss som aldrig lmnade min mun Du tnjer vreden inom mej sg vem r hon som skyddar dej alltid denna lindans fr din skull jag faller om jag tvekar Hon str vi minnenas grind bara det vackra slpper hon in vemod fr hennes hand att tveka Jag borde sga det till dej fr det syns ju nd det som lpparna vgrar i mina mrka bl men kanske fr minnenas skull kanske fr krleks skull eller fr den kyss som aldrig lmnade min mun