Jag gick mig ut på staden Och gissa vad jag såg? Jomän, ett tält av stort format Som mitt i staden låg. Och banderoller vajade, Jag hörde toners brus. Jag trodde det var cirkus Men det var Herrens hus. Jag trodde det var cirkus Men det var Herrens hus. Ni tror väl att jag drömde? Men det var inte sant, Ty jag steg in i tältet. Där stod en predikant Och blickade i taket, Och under mängdens stön Han knäppte sina händer Och vrålade en bön. Han knäppte sina händer Och vrålade en bön. Stig fram, syndfulla flarn, sa han, Stig fram och möt din Gud! Ja, genom mikrofonen Skrek han med åskans ljud: Ni kör er bil åt helvete! Er standard liknar fan! Ni tror ej på att Jesus Är bäste man på plan! Ni tror ej på att Jesus Är bäste man på plan! Ja, det var Herrens tempel. Upp steg en taktfast sång, Och över mängden svävade En påse på en stång. Och framme vid estraden, Fast på dess nedre del, Stod det en skock blondiner Och slog på strängaspel. Det stod en skock blondiner Och slog på strängaspel. Så säg mig nu, herr Målle, Som är en ärans man, Var det ett Gud behagligt Spektakel jag där fann? Rättfärdighetens furste De säger sig ha kär. Det slår dom sig för bröstet på, Men tror du han var där? Det slår dom sig för bröstet på, Men tror du han var där? Ack, jag tror det inte, Men se, min tro är klen, Och jag gick ut ur tältet Och ut i solens sken. Och tror du ej han hellre Vistas i en molnfri zon? Det tror då jag åtminstone, Fast jag är svag i tron. Det tror då jag åtminstone, Fast jag är svag i tron.