Rättigheten till ett liv Poet Ho Chi Minh Når oss ända från Vietnam Och gäller för envar Inte rår någon kanon På risfältets mjuka skinn Eller rätten till ett eget liv Indokina, det är där Långt över många hav Dom vill spränga blommorna Med växtgifter och napalm Månen är en explosion Som uppsamlar varje vrål Ja, om rätten till ett eget liv Ho Chi Minh, hör denna sång Den är gjord av renaste eld Duvan ibland duvorna Olivträdens oliv En kätting, ett segervrål En kjol och en bambuhatt Ja, och rätten till ett eget liv