Hav! Under bugande palmer jag så Hur våg på våg i svallande tåg Emot Chiles klippiga stränder Kom rullande in O, detta brus när ett skimrande svall Fann mig och tog mig i famnen! O, när delfinerna dök bland korall Och en vinröd klänning blev min! Då sjöngs där i Valparaiso et söt liten sång: Rosita! Chilenita! I havet, i stilla havet, står hajen på språng Rosita! Chilenita! Kondoren på Condiljären är bister -Jaha!- Och ormarna börjar skallra i Tarapaca Och sju glada sjömän rundade Hornat idag - Och Rosita vill alla ha! O, när jag började känna mitt land Från fjäll till strand och med min hand På jordgloben följde dess gräns från Peru till Cap Horn! När jag fann att här var jag blott gäst Bland röda små indianer Som mina fäder, soldat som präst Betvingat med krut och med torn Ja att min stamfar var konquistador Har satt sitt spår och ensam den står Min ras, i det land där jag likväl själv blivit född Ack, tvenne världar bo här i mitt bröst Spanskt, det gyr aldrig ur blodet Spansk är min stämma, min klingande röst Men nör mina visor kom till -