Cornelis Vreeswijk - Ann-Katarin lyrics

Aldrig ur minnet bortskjuter jag väl Ann-Katarin, den väna Hon gav mig mitt första sår i min själ Hon gav mig skavsår på knäna Därtill hon skänkt mig sitt hjärta och allt Och fast blyg som en konfirmand Lärde hon ut alla knepen till mig Och då fick jag blodad tand Om pistiller och bin talade Ann-Katarin Men hon menade något helt annat Jag tror inte jag vill. Och hur ska det gå till? Men vi kom dit vi kom lik förbannat Avhållsamheten är inte modern Den alstrar onda safter Kärlekens möda är svaghetens värn Och Ann-Katarin hade krafter Hon bytte tavla när jag sköt till mål Sköt jag ej bytte hon ändå Ja hon var en kvinna av rostfritt stål Det lovar jag och svär jag på Ge mig kärlek, ge vin, sade Ann-Katarin Ty det blir mig så tråkigt i längden Ganska skral min moral och min stig inte smal Så jag slipper att trängas i mängden Skulle jag sjunga om hennes behag Bleve jag panegyrisk Hon hade faktiskt magnetiska drag Och hennes gång var lyrisk Armar och barm utan lyte och vank Och resten var fin också Så jag blev förälskad fastän jag var pank Det lovar och svär jag på Du är skön, du är fin, sa jag till Ann-Katarin När jag ser dig får jag stora darren Vill du svärma ett tag? Säg ett ord blott och jag Går till pantbanken med gitarren Aldrig ur minnet bortskjuter jag väl Ann-Katarin, den ljuva Hon gav mig mitt första sår i min själ Hon spräckte den som en druva För hon gav mig korgen för en huligan Som hon spelade fyrhändigt med Hon har behandlat mig som själva fan Dte kan jag ta på min ed Det finns penicillin, sade Ann-Katarin Det ser inte så farligt ut Adios, far i frid, nu har jag inte tid Och förresten så är det s*ut