De Vacraste Ordern Min värld var klippor och sand Mot min sorg fanns ingen bot Men som ett under Flöt livet iland Fick fäste och slog rot En vind torkade tåren Som solen om våren Livet log en stund Och en sten föll till jorden De vackraste orden Fick liv när du viskade mitt namn Allt det svarta och vita Fick färg och gav vika Den dagen du tog mig i famn Jag var hemlös och rädd Så vilsen i min ensamhet Föga anade jag att jag blev sedd När jag som mest behövde det Ett ljus släckte natten Som den törstiges vatten Livet log igen Och en sten föll till jorden... Nu lyser marken så grön Hela havet vilar blankt Medan luften är doftrik och skön Och du finns överallt Men då var allt så meningslöst Av ömhetsbrist mitt hjärta frös Tills du kom Och en sten föll till jorden...