... och nu hon i kyrkobänken sitter i tystnad Förstummad av denna insiktens stund I skenet av slocknande ljus jag ser Hennes själ lämna den kropp hon alltid önskat ... Att köttets lustar behaga Genom ångest, kval och bikt En hora hon skymtar i spegeln Att under jordens synder förslava Av ångest jag ropar ut hennes namn Låt det eka mellan dessa vitkalkade väggar En psalm spelas till hennes ära Som i detta heliga hus alltid skall ringa