En kär gammal vän mötte kärleken den där sommaren
Och jag minns än idag hur du rodnade och sa
'Det är stormigt i mitt hjärta
Och kanske är det så att ingen kommer kunna förstå
Men det spelar ingen roll
Det finns inget som jag bryr mig mer om nu'
För när man börjar falla
Falla ner, är vindarna aldrig kalla
I kärlekens atmosfär
Det vet ju alla, om man tror på drömmarna man drömmer
Drömmarna man drömmer
Dom man aldrig glömmer
Men den där flickan var svår, hade oläkta sår
Från barndomens år
Så hur skulle han sätta hjärtat i brand hos henne
Dom var bara femton år och det kan sätta djupa spår
Som alltid kommer bestå
När man börjar falla
Falla ner är vindarna aldrig kalla
I kärlekens atmosfär
Det vet ju alla, om man tror på drömmarna man drömmer
Drömmarna man drömmer
Dom man aldrig glömmer
Hon släppte allt, tog tjuren vid hornen
Och dom spenderade natten i gamla flygtornet
Och efter den natten var dom oskiljaktiga
I sagan som aldrig tar s*ut
Och som elden brann när all tvivel försvann från henne
Dom bara log åt all magi som uppstod bland dom
På Amhults trottoarer och bland flygfältets hangarer
Fann dom kärleken
När man börjar falla
Falla ner, är vindarna aldrig kalla
I kärlekens atmosfär
Det vet ju alla, om man tror på drömmarna man drömmer
Drömmarna man drömmer
Dom man aldrig glömmer