Hon steg på Jumbon
och flög sin väg
New York, USA
och höstens sekunder
tickade bort
en dag kom ett brev där hon sa:
Jag dricker en bourbon
i Edisons bar
på Forty Seventh Street
och allt jag kan säga är
Herre min Gud!
Allt går så fort här
och allt är så stort här
och det är precis som ett
dårhus ibland.
I dig ya man
gå inte vilse.
Det hade jag redan gjort
så gott som.
Åter ensam och rädd i min stad
satt jag och sippa min rom
Gryningens ljus
har du stulit från mej
förbannade land i väst
och inte nog med det USA.
Nu har du tagit den
som jag levde med
nu är hon borta och jag varnar dej
sänd henne hem till mej
välbehållen.
Jag har sett dina cowboys
och hört dina skott dödande bly.
Jag har läst dina böcker
och druckit din Coke
Jag har lockats och velat fly.
Ja, det fanns en tid då jag trodde på
vad du gjorde och vad du sa.
Men sen jag sett vem du är
föraktar jag dej.
Du går under nu.
Du faller sönder nu.
Jag sörjer det inte
ändå sitter jag här
i dina blåa jeans.
Jag varnar dej
var rädd om min vän