God afton flicka lilla vän,
förlåt jag gör omak.
Och än en gång besvärar dig,
ty kärlek är orsak.
Jag tror du icke aktar på,
om du en vaken stund skall få,
för att få tala med en här
som har dig hjärtligt kär.
Är icke du min lilla vän,
jag sig visst älskat har.
Du aldrig ur mitt sinne går,
så länge liv finns kvar.
Var gång jag tänker uppå dig,
så röres blodet uti mig.
Var gäng jag dina ögon ser
mitt hjärta mot dig ler.
Nu frågar jag dig än en gång,
mitt lilla hjärtekorn.
Har du en annan i ditt sinn,
som du rätt tycker om.
Som du har lovat hjärtat ditt,
som du har lovat all trohet.
Som du har tänkt skall bli din vän
och honom räckt din hand.
Är det ej så, så sanning säg,
att du mig håller kär.
Och räck mig då din högra hand,
att du mig trogen är.
Du hjärtat mitt har fängslat så,
att jag mig aldrig ångra må,
och hela hjärtat mitt igen,
att evigt bli din vän.