[Verse 1]
Ja, vi möttes i en bar, det var 1991
Vi pratade musik, vi pratade om film vi sett
Och du skrev ditt namn och nummer på en vit pappersservett
Den natten flög jag hem över Stockholms alla blanka tak
Hela staden var förändrad, regnet hade annan smak
Jag minns dagarna i sängen när du läste högt för mig
Och jag visste hela tiden att s*utet närmar sig
[Chorus 1]
25 år sedan den hösten
Och vi ses i Griffith Park
Och vi tar bilder uppe på berget
Samma kärlek, samma gap
Och du somnar vid min sida
Så nära, men nej
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
[Verse 2]
Ja, du kom från Charles de Gaulle med kvällens allra sista flight
Du var klubb och katedral, Henry Morgan och Sebastian Flyte
Och jag hyrde ut min lägenhet och fick ett rum hos dig
Och vår stad den var så kal och sträng och anorektisk då
Men hos dig fick alla vara bland jugend och bland rokoko
Du sa "livet är ditt, det kan levas på så många sätt"
Och jag såg skönheten och döden, allting i sin egen rätt
[Chorus 2]
Och du talade, och jag lyssnade
Och det var någonting liksom skevt
Efter ett halvår var jag ensam
I din våning på 103
Jag har följt dig genom nätter
Från Paris, Rom och Marseille
Men jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig
[Verse 3]
Ja, du kunde alltid säga vad det var för fel på mig
För känslig, aggressiv, för dålig på att foga sig
Och i drömmarna så slog jag hårt utan att rubba dig
Man kan inte vara närmre andra än man är sig själv
Man kan inte vara närmre andra än man är sig själv
När hon sa det första gången blev jag kall som en norrländsk eld
Jag tror du älskade mig ända tills jag började tänka själv
[Chorus 3]
45 år sedan jag föddes
Och vi ses på mitt kalas
Och du skämtar och är högljudd
Och du läcker av giftig gas
Jag har bultat, jag har vädjat
Och mått långt från okej
För jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej, jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Till dig, till dig