Tomma är vägarna
som drar mig framåt
och som andas tungt
Landskapen ser på mig
med sorgsna ögon
ser min ömma punkt
Allting rasar här
ge mig Guds röst
Nu sopas himlen ren
från de som slocknade
när löften sveks
Som såg hur handen ströp
en enkel dröm
om ett liv i värdighet
Jag går och söker ord
ord för motstånd ord för tröst
Lyft mg så jag ser
ge mig Guds röst
Stadsljuset tar mig upp
samtalet drunknar
i ett maniskt skratt
Ansiktet flyter ut
som akvareller
till en bild så platt
Ensamhetstankarna
växer till spöken tar min hand
leder mig bort
över en såphal rymd
ingen kontakt ingen kontakt
Kraschlandar i min säng
sömnen kommer som Befriaren
med billig nåd
Blixtrar tomtebloss
ett varmt men okänt bröst
Inget hjälper nu
ge mig Guds röst