Nu faller löven
Hösten blev lång
Tunna rubiner
På en okrattad gång
Och stegen jag tar
För mig närmare dig
Och jag känner en ilning
Du har väntat på mig
Jag har glidit på såpa
Så mycket tid flöt förbi
Bubbla efter bubbla
och krig efter krig
Men så lite blev vunnet
eller nånting ändå
Ibland något av det vackraste
två människor kan få
Din vandrande blick
Din beslöjade röst
Den vackraste klangen
man kan höra en höst
Ord som förbryllar
ett stigande skepp
För ett vrak flöt från botten
när du borda midskepps
SÃ¥ kom i min famn
Den blev öppen just nu
Ingen annan kan forma
mina ögon som du
Grynnor och kobbar
och en blinkande hamn
Men den ström jag var rädd för
den ska ta mig iland
Jag såg en kjol som dansa
Mellan asfalt & ljus
En svart Margiela
och ven vit sidenblus
Två bleka kinder
som speglade natten
När klack trampa fel
i en stor pöl av vatten
Så jag öppnade dörren
som jag stängde en gång
Jag vill gå den här gatan
som är underbart lång
Och nånstans på vägen
ska vi två stå still
Sen är det du & jag för alltid
om jag får som jag vill
Din vandrande blick
Din beslöjade röst
Den vackraste klangen
man kan höra en höst
Ord som förbryllar
ett stigande skepp
För ett vrak flöt från botten
när du borda midskepps
SÃ¥ kom i min famn
Den blev öppen just nu
Ingen annan kan forma
mina ögon som du
Grynnor och kobbar
och en blinkande hamn
Men den ström jag var rädd för
den ska ta mig iland