I m?rkret jag vandrar
under m?nbelyst himmel
Med vindarna jag dansar
genom sorgens kalla rike
Af m?rkret, af kylan
livets ljus fr?s
i vinter griftens glans
Af hatet, af vreden
ljuset blev dr?pt
i dagens f?rintade s*ut
En kall frusen mark
breder ut sig under mig
?ver f?ltet in i djupa skogen
Ur dimman fr?n slottet
en m?rk ruggig skugga
tar mig genom sinnets l?sta port
Skenet fr?n solen br?nner,
aldrig mer
I dr?mmens tanke jag f?rdas
och ser,
evighetens avgrund ?ppnas
I fullm?nens dystra sken