Som en j?ttelik grav, du utstralar en sk?nhet sa stark
Din tomma, nakna utsmyckning ska sa f?r alltid besta
D?r d?d m?tte liv, bekl?dde aska din sista grodda mark
Som ett svart hal du kvarstar, i gl?mska du ska nu basla
s*utet, mitt livs gava, den enda ej ingrodda l?gn
Det enda l?fte som hallit vad det sa kart har lovat
I dr?m jag vandrat, i dr?m jag v?ntat pa denna s?mm
Pa denna stund da jord och m?nniskor till intet gar
Du fick mig att f?rsta, f?rsta att ditt ?de
I mina hander vilade
Du fick mig att inse, inse att den d?de
Hava store v?rde
Du fick mig att skratta, skratta at er falska
Och missvisande levnads mall
Du fick mig att ?lska, ?lska din undergang
Och ditt folk f?rfall