Fotografierna som dom tog utav varandra
Det var så enkelt att bestämma precis hur ens liv skulle se ut
Dom strukturerade rummen och sig själva
Det var så mjukt att sjunka in i konstruktionen
Allting dom sa och gjorde det blev ju så bra
Hon skar sig i handen och det kom blod på hennes skjorta
Skinnet som dom vårdat så väl gick sönder
Med blodet kom rädslan och skammen
När allting blev så verkligt
Och lukten av två ruttna hjärtan
Och blodet pulserade i deras ådror
Som ett predikament
Vad gör vi nu
Vad i helvete gör vi här