I skit och i sörja tar livet sin början
om man är kär i misär,
i sprit och i finkel
och i helt vriden vinkel
med vilsen blick.
Doften jag kände var hennes,
allt som sen hände kan ej nämnas
eller glömmas.
Det var väl för väl.
För nu är det jag som är kung.
I mjölk och i honung,
där simmar en konung,
en lyckans ost.
Med lustgas och vingar,
i extas han ringlar mot såpbubblestad.
Doften jag kände var hennes,
allt som sen hände kan ej nämnas
eller glömmas.
Det var väl för väl.
För nu är det jag som är kung.
Skär mina leder,
sug blodet ut ur min hals,
jag tror ändå jag vinner,
och ni, ni har ingenting.
Klart jag vinner.
Såren försvinner. Såklart.
För nu är det jag som är kung.
Ja, nu är det jag som är kung.