Den vintertid nu kommer.
Med snö och vind från nord.
Har pullsat genom staden, i allt för tunga skor.
Här står jag på perrongen och väntar på ditt tåg.
I samma gamla mössa, jag hade sist vi sågs.
Det har gått snart ett år när du ringer och frågar mig hur jag mår.
Jag mumlar nått om att allt är väll
bra, men tänker tiden läker inga sår.
Och radion spelar våran låt och plötsligt är jag där och då.
Minns jag allt som vi sa allting
som vi va och nått inom mig börjar slå.
Den vintertid nu kommer.
Med snö och vind från nord.
Har pullsat genom staden, i allt för tunga skor.
Nu står jag på perrongen och väntar på ditt tåg.
Med samma varma känsla jag hade sist vi sågs.
Och jag ser att du ler bakom kragen när du kommer innanför min dörr.
Jag vet inte vad du gör med mig,
men det du gör gö' så det känns precis som förr.
Och alla minnen som vi har dem kommer alltid finnas kvar.
I mitt hjärta finns dem alltid där
och värmer mig, när det blåser utanför.
Den vintertid nu kommer.
Med snö och vind från nord.
Har pullsat genom staden i allt för tunga skor.
Nu står jag på perrongen och väntar på ditt tåg.
Med samma varma känsla jag hade sist vi sågs.
Nu står jag på perrongen och vinkar mot ditt
tåg. En kram och du är borta, men känslan den består.
En kram så du är borta, men känslan den består.