Med brända näthinnor
Med sprängda trumhinnor
Mina brända ögon ser
Ett evigt bländande sken
Mina brända ögon ser
Hur himlen antänds
Mina brända ögon ser
Ett evigt bländande sken
Ett eldhav som exploderar
Ut i en förödande dödsvåg
Ett oerhört inferno
Som blåser ut allt livets ljus
Mina brända ögon ser
Ett evigt bländande sken
Mina brända ögon ser
Hur himlen antänds
Mina brända ögon ser
Ett evigt bländande sken
Dödsryck är vår rytm
Skrik som dränks
Blod som kokar
Hud som smälter likt vax
Mina brända ögon ser
Ett evigt bländande sken
Mina brända ögon ser
Hur himlen antänds
" Hör oss som från Xinombra
förföljer er med minnen.
Vi efterkloka döda
förföljer er med syner.
Tyst dalade i flera år som snö
Xinombras askstod.
Var gång ni vaknar upp vi störtar fram
med brända annar,
lyfter fram er skam.
Xinombras pelare av aska drog
fram genom Rind.
Den nådde kusten på den femte dagen
och Kap Atlantis på den sjunde dagen.
Det fanns för flyktingarna inget hopp
ej ens i öppna havet
där maneten syntes dö
och oktopoderna flöt upp från djupen.
Xinombras askstod låg som vattenblomning
av död på haven.
Demonerna flöt runt med vattenänglarna
och alla var de döda.
Religionerna drogs in i tankegångarna
i golfströmmar av död.
Vishetens sten
gömd i geniets slaktmask
sköts in i hjärtat på Xinombras stad
som dog för tredje gången.
O, detta smycke."