Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät
Jag har så'n re'matist i ryggen å' ont i ena knät
Nu är jag både trött och tung å' blicken min är slö
Men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö
Den allra vackraste lilla ungmön som nå'nsin funnits på Kärringön
Ja hon blev min hon, å' hon var blåögd
å' hon var f*ger, ja nästan skön
Vi pojkar voro så vilda då för se alla ville vi henne få
Vi slogs och gräto, vi sjöng och träto
Men jag fick njuta kärlekens lön
För när vi legat till havs och fiskat, en fjorton da'r i ett enda sträck
Och styrde hemåt när vinden friskat med fisken packad inunder däck
Å' lördagsmånen så stilla sken som den bara kan uti Bohuslän
Då var det kärlek, då var det dans
å' då var hon med, ja, jag tror väll de
Jag haft en egen stilig "koster" som jag kontant betalt
Nog slog det slint ibland med torsken, men aldrig var det knalt
En tid så var det ungar sju, som fanns i stugan vår
Den äldsta han är femti' nu, ja tänk va' åren går
Den allra fulaste gamla kärring som nånsin funnits på Kärringön
Ja hon är min hon, men hon är blåögd
å' tänk jag tycker att hon är skön
För när man levat ett liv ihop
Och är sammanbunden med sjömansknop
å' man har grälat, å' man har trälat
Då är det skönt med kärlekens lön
Nu håller hon bara på å' stickar till minsta barnbarnet i Kungälv
å' hon åt blommorna sina nickar och går och pratar mest för sej själv
Men varje lörda' vid kaffetår'n
Vill hon gärna tala om just den vår'n
Då det var kärlek, då det var dans
å då hon var min, ja. ja' tror väl de!