Inte ville Blacken stå på stall,
Sadelen av marmorstenar
utan skulle stå på förgyllt pall
Han rinner i silke guldtömmar
Inte ville Blacken i spiltan stå,
Sadelen av marmorstenar
utan förgyllt täcke skulle vara därpå
Han rinner i silke guldtömmar
Konungen skulle åt Norge draga
Sadelen av marmorstenar
Blacken ville med honom fara
Han rinner i silke guldtömmar
Konungen reste till Island
Sadelen av marmorstenar
Blacken la sig i sundet och samm
Han rinner i silke guldtömmar
Femton mil han hade till land
Sadelen av marmorstenar
brune bloden efter honom rann
Han rinner i silke guldtömmar
Konungen vaknar i högan loft:
Sadelen av marmorstenar
"Nu hörer jag ljudet efter min black"
Han rinner i silke guldtömmar
Konungen går för högan lofts bro,
Sadelen av marmorstenar
med ångerfullt hjärta och sorgefullt mod
Han rinner i silke guldtömmar
"Visste jag det spordes till ting,
Sadelen av marmorstenar
jag låte vist för Blacken ringa
Han rinner i silke guldtömmar
Visste jag det spordes så vida,
Sadelen av marmorstenar
jag låte honom i silke svepa"
Han rinner i silke guldtömmar