Där kommo två jungfrur på konungens gård
Två rosor och adeliga blomma
de voro bortrövda alltsen dom var små
Från Engeland äre vi komne
Och jungfruna inför drottningen står
Två rosor och adeliga blomma
och höves här allt de små tjänstemör i år.
Från Engeland äre vi komne
Och här haver jag en förgyllande väv
Två rosor och adeliga blomma
säg, kunnen I väva den väven ned
Från Engeland äre vi komne
Den äldsta hon satte sig i vävestolen ned
Två rosor och adeliga blomma
den yngsta hon trädde i skaft å i sked
Från Engeland äre vi komne
Det första slag hon på väven vov
där vov hon in himmel, där vov hon in jord
Det andra slag hon på väven vov
där vov hon in solen å klara mån
Det tredje slag hon på väven vov
där vov hon in syster där vov hon in bror
Det fjärde slag hon på väven vov
där vov hon in fader där vov hon in mor
Å dronningen framfö dem på golvet stå
Två rosor och adeliga blomma
å f*grare väv jag väl aldrig såg
Från Engeland äre vi komne
Den äldsta skall taga mina nycklar i band
Två rosor och adeliga blomma
den yngsta skall taga min son allt till man
Från Engeland äre vi komne
Å icke är det seden uti vårt land
Två rosor och adeliga blomma
att syster skall taga sin broder till man
Från Engeland äre vi komne
Å det vart glädje i konungens gård
Två rosor och adeliga blomma
när moder och döttrar de kändes åt
från trollberget äre vi komne
Från trollberget äre vi komne
Från trollberget äre vi komne