Jungfrun hon skulle åt stugan gå
Linden darrar i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som hon kom till skogen blå
Linden darrar i lunden
Där mötte henne en ulv så grå
Ty hon var vid älskogen bunden
Kära ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min silversärk
Silversärk jag pa**ar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå
Kära du ulver bit inte mig
Linden darrar i lunden
Dig vill jag giva min silversko
Ty hon var vid älskogen bunden
Silversko jag pa**ar ej på
Linden darrar i lunden
Ditt unga liv och blod måst gå
Ty hon var vid älskogen bunden
Kära du ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min guldkrona
Guldkrona jag pa**ar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå
Jungfrun hon steg sig så högt i ek
Linden darrar i lunden
Och ulven han gick ner på backen och skrek
Ty hon var vid älskogen bunden
Ulven han grafte den ek till rot
Linden darrar i lunden
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop
Ty hon var vid älskogen bunden
Och ungersven han sadlar sin gångare grå
Linden darrar i lunden
Han red litet fortare än fågeln flög
Ty hon var vid älskogen bunden
Och när som han kom till platsen fram
Linden darrar i lunden
Så fann han ej mer än en blodiger arm
Ty hon var vid älskogen bunden
Gud trösta Gud bättra mig ungersven
Linden darrar i lunden
Min jungfru är borta min häst är förränd
Ty hon var vid älskogen bunden