Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Innom et mörker sig s*utar
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där
Byts til grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älf
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf
Mer du din drufva ej kryster
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster
Ach längtansvärda och bortskymda skjul
Under de susande grenar
Där Tid och Döden en skönhet och ful
Til et stoft förenar!
Til dig aldrig Afund sökt någon stig
Lyckan, eljest uti flygten så vig
Aldrig kring Grifterna ilar
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
Bryter fromt sina pilar
Lillklockan klämtar til Storklockans dön
Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön
Helgar denna orten
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad
Multnade Plankor och Bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar
Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal
Grälmakar Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal
Du än glor tilbaka
Hon från Danto bommen skildes i dag
Och med Hänne alla lustiga lag;
Hvem skall nu Flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag;
Vi ä torstiga alla