Jag minns: Din mun mot min.
När vi älskade kom ett UFO till vårt fönster.
Ständigt i långa ärmar, så dolde du din skam.
Efter någon vecka kröp väl sanningen fram.
Och sen, första gången att det var som en lavin.
Minns du hur det kändes, Ann-Katrin?
Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!
Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!
Vår tid är s*ut, och denna kväll den sista.
Du hade inget val. Så du valde detta trista.
Och min själ fick svarta slöjor och din själ fick va**a kanter.
När vi åter träffades blev det vissa varianter.
Paranoia, visst! Amfetamin.
Sen sågs vi aldrig mera, Ann-Katrin!
Ann-Katrin. farväl!
Farväl, Ann-Katrin!
Ann-Katrin, farväl!
Farväl, Ann-Katrin!