Minnena kommer så ofta till mig
Nu är allt borta jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hängde
Lyckliga gata du som varje dá hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram. ref#
Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvartért
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång?
Lika förunderlig och skön som den, vi hört en gång
Ref#
Ja, allt är borta, det är bara så!
Ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta; Huset och linden;
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gata det är tidens som här dragit fram
Du fått ge vika nu för asfalt och för macadam
#ref#
Hmm, hmm, hmm mm mm...