Såg ni murar rämna vågors svall flöt så in
Där i stormens öga dog den. Den dröm som var din
I tusen år och tusen därtill pryglad dömd och hängd
Jag ser att de går från fjärran mot oss de gå
Vart leder spåren?
Vem ser s*ut på den färd?
Vem äger svar på sanning?
Vem är äldst, vem är lärd?
En depression, en svår situation
När vanmakt föder hat
För ett folk i sömn
Vakna nu ur er dröm
Med fläckad själ och blod från sina händer
När för den evigt dömda själen vänder
Och guldet han sökte bortom havet där
Har bringat honom endast tiggarstaven
Och drömmen om det goda livet här
Falnar bort i en förort till staden
Endast dunkel väntar skymningen lägger till
Arga ödets åska dundrar medans liv ligger still
En himmel röd manar strid, bringar död
Gravfält, lik och stank den synd vars namn
Nu har världen satts i brand
Med fläckad själ och blod från sina händer
När för den evigt dömda själen vänder
Och guldet han sökte bortom havet där
Har bringat honom endast tiggarstaven
Och drömmen om det goda livet här
Falnar bort i en förort till staden
Hörde livet dåna långsamt portarna stängs
När våldsam vilja gror under ytan den trängs
I tusen år och tusen därtill pryglad dömd och hängd
Jag ser att de går från fjärran mot oss de gå
Med fläckad själ och blod från sina händer
När för den evigt dömda själen vänder
Och guldet han sökte bortom havet där
Har bringat honom endast tiggarstaven
Och drömmen om det goda livet här
Falnar bort i en förort till staden