Ni samhällets lekande narrar, ni lever av nöjen idag
Ni vaknar när samhället darrar och lyssnar till stormklockans slag
Ni trampar med järnskodda sulor på slavarnas stönande bröst
Med stål och vinande kulor ni gett dem vila och tröst
För den här, den är till narrarna
Till narrarna sjunger vi denna sång
Ja, den här, den är till narrarna
Till narrarna och livet som var en gång
Men folket av sömn ska väckas
De minns de tider som flytt
Och hatet som aldrig kan släckas
Det flammar och glöder på nytt
Ja, dårar ni är som tänkte att stormen kan aldrig kan nå hit
Med käppslag, hån och förakt de manar till slit
För den här, den är till narrarna
Till narrarna sjunger vi denna sång
Ja, den här, den är till narrarna
Till narrarna och livet som var en gång
Och låt era talare tala för vinet i gyllene pokal
Men snart ska hellropen eka där inifrån riksdagens sal
In i byar, i städernas gränder, står sinnet hos folket i brand
Och världen med stater och länder, den står nu på avgrundens rand
För den här, den är till narrarna
Till narrarna sjunger vi denna sång
Ja, den här, den är till narrarna
Till narrarna och livet som var en gång
För den här, den är till narrarna
Till narrarna sjunger vi denna sång
Ja, den här, den är till narrarna
Till narrarna och livet som var en gång