Björn Ulvaeus & Benny Andersson - Missväxt lyrics

KRISTINA Du ska väl inte skjuta skulden på vår Herre Är det hans fel att du gör hustru din med barn Du klagar över att vår barnaskara Växer mer och mer, vi blir fler och fler Det verkar som om du vill tro att allting bara är mitt fel Därför att alla liven kommer ifrån mig Du går här tigande som om du förebrådde mig Så vad ska man tro KARL OSKAR Hur kan du tro jag klandrar dej Jag är så glad åt våra barn Det är just därför jag är ängslig Att det ska bli missväxtår KRISTINA Älskar du mej liksom förr? KARL OSKAR Det kan jag lova att jag gör KRISTINA Är det sant det som du säjer? KARL OSKAR Nämn en gång jag ljög för dej KRISTINA Nej, du har aldrig ljugit för mej Jag är bara dum och stingslig Menar inte allt jag säjer KARL OSKAR Ingen finns i denna världen Som kan hjälpa oss, Kristina Ingen annan än vi själva KRISTINA Älskar du mej liksom förr? Jösses det var andra gången Till på köpet på samma dag Det känns mjukt och varmt inom mej Sa du det för att vi trätte KARL OSKAR Om jag sa det för det skälet KRISTINA Var det väl värt grälet ANNA Titta far, vad jag har hittat Den är död, den stackars ungen Ska vi också dö som haren? KARL OSKAR Ja, det ska vi alla, Anna ANNA Ska vi kanske dö imorgon? KRISTINA Nej, det ska vi säkert inte KARL OSKAR Hon har förstånd långt före sina år Min stora piga är ett märkvärdigt barn

KRISTINA Vart än du går så ska hon följa med! Och du är stolt över det! KARL OSKAR I fjol var det våtår, nu är det torka I fjol tog floden vårt hö, nu bränns det i solen Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet? När Herrans väderlek gör att allt går om intet KRISTINA Missbruka inte! KARL OSKAR Men vad är då detta, hö eller katthår Vart strå är spetigt och kort Man kunde räkna dom Och allt beror på Herrans väderlek! KRISTINA Så lugna ner dej! KARL OSKAR Du tog ju fjolårets hö Så här har du resten! KRISTINA Du smädade gud! Gud tröste dej för det, Karl Oskar! TILLSKYNDANDE MÄNNISKOR Nu är det 1848 och i år har vi sett dystra järtecken i skyn I vädret syntes dess tecken hela vintern Hela våren som var blåsig, snål och kall Sen kom den torraste av tretti somrar Från molnlös himmel glödde solen varje dag Som gräset i hagen blev glest och livlöst Som betet torkade bort, så sinade korna På kullar och backar lyste det brunrött Som djurblod varslade det om hunger och nödslakt Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet När Herrans väderlek gör att allt går om intet KRISTINA Så stursk och förmäten som du Karl Oskar Det vet jag ingen som är Du verkar tro att du kan smäda Gud Och sen glömma bort det Nu fick du straffet! Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade Du fick som du ville!