Som reflexer från ett skratt
allt jag nånsin hållit av
som om vind och ljus manat fram det där
i ett glittrigt solskensgatt
Gick i land i en stad nånstans
den sortens frihet - nej ajöss
Tack Gud att han sände mig skepp och vind
som tog mig ut till sjöss
Tvåtusen år - ibland känns det ändå mer
Döende träd grönskar som då när nån ber
Silverfjäll blixtrar till och släcks
i va**en utmed land
som en pärla i en våg av grön nefrit
ser jag skeppet löpa in
som en svan av glas i en sky av ljus
ser jag skeppet löpa in