(Jesus was a sailor)
Det var mot nyår till och skutan låg för vintern
Svanen hette hon och gick med frakt
tills hon blev satt på grund i Östersjön
fast det var lotsen själv som stod på vakt
Men Skeppar-Albert stod och såg mot Pater Noster 1)
och visste ingenting om allt det här
han slog en lov kring sina skepparminnen
och fångade en tanke här och där
Han, Lille-Nilsson kom med ens i hågen
han gick med snipan full av bönevak
emellan skären for han som en lovsång
och bakom skotet satt han oförändrat rak
fast när han tänkte lägga ut från Flatholms-bryggan
då var där ingen enda som gick med
när Lille-Nilsson bad om hjälp att stagga
så ryckte männen till och gick i lä
Då gick aposteln Nilsson själv i båten
fast stormen gjorde honom nästan blind
när han gick klar från ångbåtsbryggan
och snipan fick på tok för mycket vind
Nu fick man se att någon reste sig i båten
- det var ett ögonblick som tiden själv stått still -
men Lille-Nilsson och den andre klara fjärden
när de var två som satt på lovartsidan till
Men när man fråga Nilsson vem som var i båten
hade han för sin del inget sett
- Men aldrig har jag seglat bättre
Och Skeppar-Albert som sett på gav Lille-Nilsson rätt