Ingen minns längre början
på vår sällsamma expedition
hur vi började leta
efter hemisfärens magnetiska pol
Den bevisades existera
bortom den orörda snön
av kompa**ens fuktiga känselspröt
som bekräftade magnetfältets ström
Vart är vi på väg...
Vi trodde det skulle vara
av bestående värde ändå
att hitta den mystiska punkt
som kartan utgår ifrån
fast polarsommartiden var över
och vi började gradvis förstå
att det mest var av gammal vana
som vi fortsatte att bara gå på
Vart är vi på väg...
Men kursen är en osäker fråga
när en hel kontinent är på drift
och kompa**en grips av paniken
vi alla kände till sist
när den gamla världens bildade kast
dess yppersta föregångsmän
i lönndom började fråga sig:
vem skulle äta vem? vem...?
Vart är vi på väg...
Nu drömmer vi febriga drömmar
om manna och buskar som bränns
om en väldig värmande eldstod
vid förnuftens yttersta gräns
Det är bittert att vakna och känna
att vår egenvalda mission
bara gällt en fläck på en karta
som i sig är en konstruktion
Men platsen jag söker
liknar ett ansikte