Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna
Någon ro
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det
Som hon dog. Inombords så vändes världen uppochner, då hon en dag
Träffa en annan han var mer
Så att han la band på sig själv och kände sen
Ofta att han inte var en tillräcklig människa
De bytte mening, bytte ord, de bytte känslor. De bytte nummer, bytte
Kyssar, de fick inte nog av varann
Bytte nycklar, bytte kläder, bytte tankar
Bytte kärlek, bytte ringar, ville vandra tillsammans, tillsammans
Tillsammans, tillsammans
Han var den som lätt blev deppig, men var tyst om saken
Stängde in sig i sitt
Lilla hörn
Han var den som sov på saken kanske lite allt för länge, levde kvar där
Utan bön. Och inombords så vändes världen uppochner då han en dag
Träffa en annan hon var mer för att leva ut i brand ur känslo ved
Fick honom att känna och leva helt ifred med sig själv
De bytte mening, bytte ord, de bytte känslor. De bytte nummer
Bytte kyssar, de fick inte nog av varann. Bytte nycklar, bytte kläder
Bytte tankar. Bytte kärlek, bytte ringar, ville vandra tillsammans
Tillsammans, tillsammans, tillsammans
Tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans
Tillsammans, tillsammans. (Dela kärlek, ville vandra)
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Jag känner att ödet är i våra händer
Och jag vägrar släppa taget
Tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans