Genom nattens djupa mörker
Ser jag ljusen utanför
Är det dunket emot rälsen
Eller mitt hjärta som jag hör?
Jag är långt från mig själv
Och jag har inget givet mål
Jag reser inte till nånting
Jag reser ifrån
Hon var vacker som en morgon
Hon var lycklig när jag kom
Men med tiden växer tvivlen
Som man inte låtsas om
Tills man når till en gräns
Då ömhetens ord blir ett hån
Då man inte reser till nånting
Då man reser ifrån
Varför måste tågen gå?
Jag undrar varför?
En ny natt, en annan plats
Men det är alltid samma resa jag gör
Ibland står tiden nästan stilla
Men lika plötsligt rinner den bort
Mellan förväntan och förtvivlan
Är steget alltför kort
Så man faller utan nåd
Men man värjer sig i någon mån
Genom att inte resa till nånting
Genom att resa ifrån
Så man faller utan nåd
Men man värjer sig i någon mån
Genom att inte resa till nånting
Genom att resa ifrån
Varför måste tågen gå?
Jag undrar varför?
En ny natt, en annan plats
Men det är alltid samma resa jag gör
Men man får inte sörja länge
Över det omistliga man mist
Vi ska ändå alltid förlora
Våra största segrar till sist
För vad vi har är ett liv
Där allt som vi får är ett lån
Och där vi inte reser till nånting
Där vi reser ifrån
Vi reser inte till nånting
Vi reser ifrån