Stilla faller snö från drivande moln Och täcker allt det grå omkring Ingenting syns av sot och misär Världen verkar ny igen Men i min själ där det som bäst behövs Faller ingen nysnö ner Där ligger jorden svart och tung Och tomma fält är allt jag ser Livet var en blomstrande äng för oss Och kärleken oändligt stor Men nu ser jag i din blick att något är fel Fast du inte säger ett ord Vitt är vitt och svart är svart Och ingenting består Utom den sanning som säger att Det som kommer alltid går När, när, när ska en man förlåta? Säg mig, när, när, när ska en man förstå? Att allt gick så fel är för mig en gåta Säg mig när, när, när blev det så? Låt mig inte gå i ovisshet Visa mig ditt inre i kväll Hellre en sanning som är kall som is Än en lögn som bränner som eld Du måste välja sida nu Fiende eller vän Låt mig se den fallande snön Låt min mark bli vit igen När, när, när ska en man förlåta? Säg mig, när, när, när ska en man förstå? Att allt gick så fel är för mig en gåta Säg mig när, när, när blev det så? När blev det så? Du måste välja sida nu Fiende eller vän Låt mig se den fallande snön Låt min mark bli vit igen När, när, när ska en man förlåta? Säg mig, när, när, när ska en man förstå? Att allt gick så fel är för mig en gåta Säg mig när, när, när blev det så? När, när, när ska en man förlåta? Säg mig, när, när, när ska en man förstå? Att allt gick så fel är för mig en gåta Säg mig när, när, när blev det så? (När blev det så?)